Historiens mest förödande diktaturer – fem regimer och deras brott

Diktaturer kan orsaka enormt mänskligt lidande genom politisk terror, förföljelse, tvångsarbete, massmord och katastrofala statliga beslut. Nazitysklands Förintelse, Röda khmerernas styre i Kambodja och Stalins stora terror är exempel på historiska händelser med omfattande dokumentation. Det går däremot inte att skapa en objektiv topplista över ”värsta diktatorn” bara genom att lägga olika dödstal bredvid varandra.

Här presenteras fem diktaturer eller ledarskap som är centrala i 1900-talets historia. Ordningen är inte en rangordning av mänskligt lidande. De exempel som tas upp har olika historiska sammanhang, och forskare använder olika avgränsningar när de försöker uppskatta antalet offer.

Pol Pot och Röda khmererna i Kambodja

Röda khmererna tog makten i Phnom Penh i april 1975 och styrde Kambodja till början av 1979. Under Pol Pots ledning ville rörelsen skapa ett radikalt omformat jordbrukssamhälle. Städer tömdes, människor tvångsförflyttades och många tvingades arbeta under brutala förhållanden.

United States Holocaust Memorial Museum anger att nästan två miljoner människor dog under styret, av avrättningar, svält, sjukdomar och utmattning. Dödsfallen ska inte reduceras till en enda kategori: både direkt våld och konsekvenserna av regimens politik var avgörande.

Tusentals människor fängslades och torterades, bland annat i säkerhetsfängelset S-21. Den omfattande förföljelsen riktades mot personer som regimen betraktade som fiender och mot etniska och religiösa grupper. Händelserna har senare prövats i särskilda domstolsprocesser.

Att skriva att Pol Pot personligen dödade exakt ett visst antal människor ger en falsk precision. Förödelserna kan beläggas utan att alla dödsfall tillskrivs ett enda beslut av en enda person.

Kim Il-sung, Kim Jong-il och Kim Jong-un i Nordkorea

Nordkorea utvecklades efter andra världskriget till en starkt centraliserad enpartistat. Kim Il-sung blev den grundläggande ledarfiguren, följdes senare av Kim Jong-il och därefter Kim Jong-un. Det är därför mer korrekt att tala om ett dynastiskt diktatursystem än att lägga tre ledare på en enda numerisk plats.

FN:s undersökningskommission om mänskliga rättigheter i Nordkorea publicerade 2014 en omfattande rapport om bland annat politiska fångläger, tvångsarbete, bristande rörelsefrihet och systematiska övergrepp. Uppgifterna rör ett slutet samhälle där oberoende granskning är mycket svår.

Även den stora svältkatastrofen under 1990-talet är central för landets moderna historia. Forskarnas uppskattningar av dödlighet varierar, och osäkerheten bör uttryckas öppet. Det går inte att använda samma metoder och säkerhet för Nordkorea som för till exempel Nazityskland, där mycket omfattande arkiv finns.

Det viktigaste i en historisk jämförelse är därför att beskriva systemets mekanismer: politiskt monopol, repression, kontroll av information och begränsad rättssäkerhet.

Josef Stalin och Sovjetunionens terror

Josef Stalin befäste sin makt i Sovjetunionen efter Lenins död 1924 och blev under 1930-talet landets obestridde ledare. Under hans styre genomfördes tvångskollektivisering, massdeportationer, omfattande fängslanden och avrättningar.

Den stora terrorn kulminerade 1937–1938 med massarresteringar, skenrättegångar och mord på verkliga eller påstådda motståndare. Library of Congress dokumenterar hur förtrycket användes för att undanröja opposition både inom partiet och i samhället.

Till detta kommer svältkatastrofer, bland annat i Ukraina och andra delar av Sovjetunionen, och det omfattande lägersystemet Gulag. Exakt hur många dödsfall som bör läggas samman och på vilket sätt de ska tillskrivas beslut, avsikter eller andra orsaker är frågor som historiker diskuterar.

Att skriva ett högt, avrundat tal som om det vore en säker totalsumma riskerar att dölja vad som faktiskt kan beläggas. De dokumenterade avrättningarna och den omfattande repressionen är allvarliga nog utan överdriven exakthet.

Adolf Hitler och den nazistiska diktaturen

Adolf Hitler blev rikskansler i Tyskland i januari 1933. Den nazistiska regimen avskaffade i praktiken demokratiskt motstånd, begränsade friheter och byggde upp ett system av förföljelse mot bland annat judar och politiska motståndare.

Nazitysklands angrepp på Polen den 1 september 1939 inledde andra världskriget i Europa. Kriget ledde till enorma förluster, men alla andra världskrigets döda kan inte utan vidare anges som ett separat tal över människor som en ledare ”mördade”. Krigsoffer och offer för folkmord måste hållas isär i statistiska jämförelser.

Förintelsen är däremot ett historiskt väl dokumenterat folkmord. United States Holocaust Memorial Museum anger att sex miljoner judar mördades av Nazityskland och dess allierade och medhjälpare. Regimen mördade dessutom miljoner andra människor, bland dem romer, sovjetiska krigsfångar och civila från ockuperade områden.

Historisk precision innebär här att skilja den nazistiska ideologin, folkmordets planering och genomförande från den bredare krigskatastrofens samlade dödstal. Det förminskar inte brotten; det gör framställningen mer tillförlitlig.

Mao Zedong och Folkrepubliken Kina

Mao Zedong ledde Folkrepubliken Kina från dess grundande 1949 till sin död 1976. Under hans styre genomfördes stora samhällsomvandlingar, men även hårda kampanjer mot verkliga eller misstänkta motståndare.

Det stora språnget framåt, som inleddes 1958, förknippas med en av 1900-talets mest förödande svältkatastrofer. Forskare har gjort olika uppskattningar av hur många som dog och vilka dödsfall som direkt eller indirekt kan kopplas till politikens utformning och genomförande.

Kulturrevolutionen, som inleddes 1966, innebar omfattande politiskt våld, förföljelser, kaos i utbildningssystemet och stora sociala konsekvenser. Mao var central för kampanjernas politiska riktning, men det går inte att beskriva alla övergrepp genom en enda siffra utan metodförklaring.

När man stöter på påståenden om att Mao med säkerhet dödade exakt 70 miljoner människor bör man fråga efter källan, tidsperioden och om siffran avser direkt avrättade eller även överdödlighet vid svält. Skillnaderna mellan beräkningar är stora.

Varför dödstalen inte kan rangordnas rakt av

En historisk jämförelse måste först avgöra om den räknar avrättningar, folkmord, död i fångenskap, svält, tvångsförflyttningar eller samtliga krigsdöda. Risken för dubbelräkning blir stor om en del av de döda redan ingår i en större kategori.

Arkivmaterial kan också vara olika fullständigt. I vissa fall finns omfattande dokumentation från myndigheterna själva, i andra är tillgången begränsad. Demografiska metoder kan uppskatta överdödlighet men beskriver inte alltid exakt vilka individer som dog eller varför.

Därför är det bättre att jämföra systemens handlingar och dokumenterade följder än att ge varje diktator en placering med falsk matematisk precision. En sådan genomgång gör det också lättare att skilja mellan diktatorer och andra auktoritära styren i historien.

Vad kännetecknar en diktatur?

Diktaturer kännetecknas bland annat av koncentrerad politisk makt, begränsade möjligheter att avsätta ledningen, repression av opposition och svag eller avsaknad av oberoende rättskipning. De fem exemplen skiljer sig åt i ideologi och tid men visar hur institutioner kan användas för systematiskt förtryck.

Den som vill förstå dödstal i större historiska konflikter kan fortsätta med vår genomgång av de dödligaste krigen i historien. Det är en annan typ av jämförelse: en diktators regimperiod och ett helt krigs samlade offer är inte samma mätobjekt.

Källor: United States Holocaust Memorial Museum: Cambodia 1975–1979, Holocaust Encyclopedia: dokumenterade offer, Library of Congress: Stalin och terrorn, samt FN:s undersökningskommission om Nordkorea 2014.