De största dinosaurierna – vilka var längst och tyngst?

De allra största dinosaurierna var långhalsade växtätare, så kallade sauropoder. Bland de mest kända kandidaterna finns Patagotitan mayorum och Argentinosaurus huinculensis från dagens Argentina. Patagotitan uppskattas av Natural History Museum i London till omkring 37,5 meter och 57 ton. Argentinosaurus kan ha varit tyngre, men är känd från betydligt mer fragmentariska fossil.

Det finns därför inget entydigt och slutgiltigt rekord för alla dimensioner. En mycket lång dinosaurie behöver inte ha varit tyngst, och ett fossilt skelett visar inte direkt hur mycket levande muskler, fett och annan vävnad djuret hade. Den här genomgången skiljer mellan längd, massa och hur väl fossilen är dokumenterade.

1. Patagotitan – en av de längsta kända dinosaurierna

Patagotitan var en titanosaurie, alltså en grupp inom sauropoderna. Fossilen hittades i Patagonien i Argentina och hör till de mer kompletta fynden av jättelika dinosaurier. Därför kan forskarna uppskatta dess kroppsmått med något bättre underlag än för flera andra ofta nämnda rekordkandidater.

Natural History Museum anger ungefär 37,5 meter i längd och 57 ton i massa. Djuret gick på fyra kraftiga ben och hade en lång hals och svans. Det levde under tidig krita, för omkring 101 miljoner år sedan, och åt växter.

Det betyder inte att en exakt vikt har mätts på samma sätt som en levande elefant vägs. Vikten är en rekonstruktion. När nya fynd och biomekaniska modeller kommer kan uppskattningen förändras, även om fossilen i sig är desamma.

2. Argentinosaurus – möjlig rekordhållare i massa

Argentinosaurus är en annan jättelik titanosaurie från Sydamerika. Fynden består bland annat av delar av ryggkotor och ben, inte ett komplett skelett. Det gör rekonstruktionen osäker. Natural History Museum använder omkring 35 meter och 70 ton som exempel på en uppskattning, men andra studier har kommit fram till både högre och lägre värden.

Den stora variationen är ingen motsägelse att dölja, utan en viktig del av svaret. Ett enda stort ben kan ge starka ledtrådar om djurets proportioner, men för att uppskatta helkroppsvikten måste forskarna anta hur resten av kroppen såg ut.

Guinness har också uppmärksammat Argentinosaurus i diskussionen om den tyngsta dinosaurien, samtidigt som rekordredovisningen betonar de osäkra uppskattningarna. Ett vettigt svar är därför att den kan ha varit bland de tyngsta, inte att varje källa bevisar samma exakta tonnage.

3. Puertasaurus – några få ben från en jätte

Puertasaurus reuili är känd från ett begränsat antal ryggkotor. De visar att djuret var mycket stort, men lämnar öppet hur hals, svans och ben förhöll sig till kroppen. Natural History Museum redovisar en ungefärlig uppskattning på 30 meter och 50 ton.

Puertasaurus är ett typexempel på ett rekord som ofta får större säkerhet i populära listor än fossilen motiverar. En stor ryggkota är imponerande, men den räcker inte för att skapa en exakt ritning av hela djuret.

Det är därför rimligt att nämna Puertasaurus bland jättarna utan att ge arten en definitiv andra- eller tredjeplats.

4. Dreadnoughtus – olika metoder ger olika vikt

Dreadnoughtus är en titanosaurie som fått mycket uppmärksamhet eftersom forskarna fann en relativt stor del av skelettet. Den har uppskattats till ungefär 26 meter i längd. Däremot har vikten varierat kraftigt mellan beräkningsmodeller.

En tidigare uppskattning gav omkring 59 ton, medan andra modeller som utgår från kroppens volym har hamnat avsevärt lägre. Den skillnaden visar vad som händer när man använder benens dimensioner respektive rekonstruktioner av kroppens form.

Dreadnoughtus är alltså inte ett enkelt bevis för ett enskilt globalt viktresultat. Dess verkliga vetenskapliga värde ligger mycket i att det relativt omfattande fossilmaterialet kan användas för att förbättra våra modeller.

5. Spinosaurus – en av de längsta köttätarna

Spinosaurus var inte lika tung som de största långhalsarna, men tillhörde de största köttätande dinosaurier som är kända. Natural History Museum anger omkring 14 meter och 7,4 ton i en rekonstruktion. Arten är särskilt lätt att känna igen genom de förlängda ryggkotutskott som bildade ett högt segelliknande parti på ryggen.

Forskningen om hur Spinosaurus rörde sig i vatten är omdiskuterad. Kroppens proportioner och fossilens egenskaper tyder på att den hade ett tydligt samband med vattenmiljöer och en fiskrik kost, men exakt hur mycket den simmade och jagade under vatten är inte slutligt avgjort.

Den ska därför inte beskrivas som en garanterat snabb undervattensjägare som enkelt fångade vilket byte som helst. En sådan beskrivning berättar mer om fantasi än om fossil.

6. Tyrannosaurus rex – berömd, men inte längst

Tyrannosaurus rex är en av de mest välstuderade stora köttätande dinosaurierna. Den levde i slutet av kritaperioden i Nordamerika och hade kraftiga käkar, robusta bakben och relativt korta framben. Storleksuppskattningar varierar mellan enskilda fossil och forskarnas modeller.

20. rex kan ha vägt många ton, men de allra största sauropoderna överträffade den vida i massa. Inte heller måste den ha varit den längsta köttätaren, eftersom Spinosaurus och andra stora teropoder konkurrerar om olika mått.

Att en dinosaurie är populär i filmer ändrar inte vilket fossilt material som finns. När en bildtext utser T. rex till störst behöver man fråga: störst på vilket sätt?

7. Utahraptor – stor rovödla, men ingen Eoraptor

Utahraptor ostrommaysorum var en förhållandevis stor dromaeosaurid, en grupp köttätande dinosaurier med klor och nära släktskap med fåglar. Namnet ska inte förväxlas med Eoraptor, som är ett annat tidigt dinosauriesläkte.

Det går inte att beskriva Utahraptor som den största av alla Eoraptor-dinosaurier; den kategorin finns inte. Även påståenden om exakt flockjakt eller intelligens motsvarande en viss nutida fågel bör behandlas som hypoteser, inte fastslagna fakta.

Utahraptor visar att dinosauriernas storleksvariation var enorm. Den hörde till en annan gren av släktträdet och följde ett annat livssätt än titanosaurierna.

Så mäter forskarna en utdöd jätte

Längden från nos till svansspets kan uppskattas utifrån bevarade ben och närstående arter. Höjd kan betyda rygghöjd eller hur högt huvudet nådde när halsen hölls i en viss position. Massa är den mest komplicerade egenskapen att rekonstruera.

Forskare kan jämföra benens omkrets med moderna djurs kroppsmassa, bygga digitala kroppar eller uppskatta volymer med antagna vävnadstätheter. Olika metoder ger olika svar. Ett komplett eller relativt komplett skelett ger generellt bättre stöd än några få stora kotor.

Fossil är också mer än rekord. De berättar om tillväxt, rörelse, föda och släktskap. Sauropodernas stora storlek hänger bland annat samman med deras kroppsbyggnad och växtätande livsstil.

Dog alla dinosaurier ut?

Den stora massutdöningen för omkring 66 miljoner år sedan slog ut de icke-flygande dinosaurierna. Fåglarna är däremot levande dinosaurier inom den evolutionära släktlinjen. Krokodiler är nära släktingar inom en större reptilgrupp, men är inte själva dinosaurier.

Därför är det fel att skriva att alla dinosaurier dog ut eller att krokodiler är de dinosaurier som överlevde. I dag kan man studera fåglar som en fortsatt gren av dinosauriernas historia. Vill du jämföra storleksrekord hos nutida fåglar finns vår guide om världens största fåglar.

Källunderlag: Natural History Museum, What was the biggest dinosaur? och artguiden om Patagotitan; Guinness World Records, Heaviest dinosaur.