Tre kronor kallas Sveriges ishockeylandslag och användes första gången 1938 i Prag. Många spelare har passerat genom tiderna, men här är listan på de som har flest matcher i landslaget!
10. Nils Nilsson – 206 landskamper
född 8 mars 1936 i Karlstad, död 24 juni 2017, han spelade bland annat i Forshaga IF och Leksands IF under sent 1950-tal och 1960-talet. Han var en framgångsrik målskytt som vann två VM-guld.
9. Tommy Samuelsson – 215 landskamper
född 12 januari 1960 i Degerfors i Värmland, samuelsson började sin ishockeykarriär som spelare i Mariestads Bois, för att säsongen 1976/77 fortsätta i Färjestads BK och spel i Elitserien. Samuelsson, som spelade back, är den spelare som har gjort flest elitseriematcher för Färjestads BK, 597 stycken grundseriematcher. Han har även representerat Tre Kronor 214 gånger. I slutet av sin aktiva karriär spelade Samuelsson två säsonger (1996-1998) i Wiener EC i Österrike. Samuelssons tröjnummer 2 är upphängd i Färjestads hemmaarena Löfbergs Lila Arena och får inte användas av någon annan spelare. På meritlistan finns två OS-brons, 1980 respektive 1988. VM-silver 1981,1986 och1990, SM-Guld med Färjestad 1981, 1986 samt 1988. 1987 var han med och erövrade ett brons i Canada Cup. Dessutom har han vunnit JEM-Guld 1977. Säsongen 1985/1986 tilldelades Samuelsson Guldpucken.
8. Lars Björn – 217 landskamper
född 16 december 1931 i Stockholm, Han är en av svensk ishockeys största profiler och bildade tillsammans med Roland Stoltz backpar i både Djurgårdens IF och Tre Kronor. Han medverkade i 217 landskamper och tog VM-guld 1953 och 1957, OS-brons 1952 samt EM-guld 1952, 1953 och 1957. Med Djurgårdens IF blev han åren 1950–1963 svensk mästare 9 gånger, vilket är rekord inom svensk ishockey. Han avslutade sin karriär 1966 bland annat då hans civila arbete, hans åkeribolag, krävde all kraft.
7. Roland Stoltz – 218 landkamper
född 1 augusti 1931 i Gröndal i Brännkyrka församling, Stockholm, död 19 februari 2001 i Skärholmen, Stockholm, han spelade för Atlas Diesels IF och Djurgårdens IF. I landslaget spelade han 218 landskamper. Han var aktiv som spelare under 1950-, 60- och i början av 1970-talet.
6. Mats Waltin – 236 landskamper
född 7 oktober 1953 i Stockholm, Under sin tid som spelare spelade han främst i Södertälje SK, Djurgårdens IF och Tre Kronor.
Han fick Guldpucken för säsongen 1975/1976 som säsongens främste spelare i Elitserien i ishockey och Sveriges herrlandslag i ishockey. Han spelade i 12 internationella turneringar, VM, OS och Canada Cup, mellan åren 1975 till 1985. Han blev svensk och schweizisk mästare två gånger (1983 och 1990 respektive 1986 och 1987).
5. Sven Tumba – 245 landskamper
född 27 augusti 1931 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 1 oktober 2011[2] på Danderyds sjukhus i Danderyd, Sven Tumba var en av Sveriges främsta ishockeyspelare, och spelade alltid med nummer 5 eller 17 på ryggen såväl i sitt klubblag Djurgården som i svenska landslaget. Klubben har hängt upp tröja nummer 5 i taket för att hedra Tumba. Den 10 november 2010 fick han sin landslagströja med nummer 17 hissad i Ishuset i Tumba.[6]
Han startade sin karriär på 1950-talet och bidrog till att Tre Kronor tog guld i VM 1953 i Schweiz, 1957 i Moskva och VM:et 1962 i Colorado Springs. Tumba provade även lyckan i den nordamerikanska proffsligan NHL för laget Boston Bruins.
4. Ronald Pettersson – 252 landskamper
född 16 april 1935 i Sura församling, Surahammar, Västmanland, död 6 mars 2010 i Göteborg, en svensk ishockeyspelare i bland annat Västra Frölunda IF under 1960-talet. Han var svensk förbundskapten i ishockey under VM-turneringarna 1974/1975 och 1975/1976. Han har erhållit Stora Grabbars Märke nummer 50.
Bland Petterssons idrottsliga meriter märks två världsmästartitlar 1957 och 1962, VM-silver 1963 och 1967 samt OS-silver 1964. Han ingick i den legendariska så kallade ungdomskedjan tillsammans med Nils ”Dubbel-Nisse” Nilsson och Lars-Eric Lundvall.
3. Thomas Rundqvist – 267 landskamper
Rundqvists moderklubb är Vimmerby IF, som han lämnade för Färjestads BK 1978. Han gjorde 14 säsonger i Karlstad-klubben mellan åren 1978 och 1993. Säsongen 1984–85 spelade han bara två matcher för NHL-laget Montreal Canadiens. Efter sejouren i Kanada återvände han till Färjestad där han var aktiv fram till 1993, då han tillsammans med Bengt-Åke Gustafsson lämnade klubben för spel i österrikiska Feldkirch. Rundqvist var under sin karriär känd som en duktig center med ett bra passningsspel. På meritlistan finns två VM-guld, två OS-brons, tre SM-guld med Färjestad (1981, 1986, 1988) samt brons i JEM och JVM. Både i Färjestad och i landslaget var Håkan Loob en vanligt förekommande vapendragare till Rundqvist. Rundqvist fick smeknamnet Kocken eftersom han så ofta serverade målgivande passningar. Samarbetet har fortsatt även efter spelarkarriärerna.
2. Jonas Bergqvist – 272 landskamper
Bergqvist spelade forward, och ishockeyfostrades i Rögle BK, men större delen av karriären tillbringades i Leksands IF. Bergqvists smeknamn var ”Berka”. Bergqvist är den spelare som gjort näst flest landskamper för svenska landslaget, Tre Kronor. Det blev till sist 272 stycken. Han var med om att vinna tre VM under sin karriär, 1987, 1991 och 1998. Bergqvist ingick även i det segrande laget vid OS 1994. Proffs i kanadensiska Calgary Flames (1989-1990) och tyska Mannheimer ERC. (1990-1991) och österrikiska VEU Feldkirch (1998-1999).
1. Jörgen Jönsson – 285 landskamper
Ulf Peter Jörgen Jönsson,smeknamn ”Rödet” född 29 september 1972 i Ängelholm, är en svensk före detta professionell ishockeyspelare som hör till hockeyvärldens mest meriterade i modern tid. Han vann OS-guld 1994 och 2006, VM-guld 1998 och 2006 samt SM-guld med Färjestad BK säsongerna 1996–97, 1997–98, 2001–02, 2005–06 och 2008–09. Han är den ende ishockeyspelaren i världen som vunnit OS-, VM- och nationellt mästerskapsguld (SM-guld) samma säsong, 2006.[1] 2013 blev han invald i Svensk Hockeys Hall of Fame. 2012 vann han även Mästarnas mästare.